Hur man får min man att vara romantisk

Inte orka leva och känner hopplöshet

2020.09.06 16:39 ettvardelostpsykfall Inte orka leva och känner hopplöshet

Jag har stark ångest, återkommande självmordstankar och är de flesta dagar omotiverad och deprimerad. Måendet kan förändras drastiskt från dag till dag eller till och med under en dag. Det krävs inte mycket alls för att jag ska få negativa tankar och ångest. Räcker ofta med att något litet oförutsägbart händer. Helt jävla emotionellt ostabil med andra ord, de allra flesta dagar.
Detta gör att jag fan inte orkar mer snart. Som man kan förstå så påverkar detta både min vardag och mitt skolarbete. Jag tappar fort koncentrationen och motivation till de mesta. För att sedan slumpmässigt komma tillbaka och försvinna lika fort. De tillhör min vardag att vara orolig och ha ångest. Jag äter medicin för detta, som knappt hjälpt mig något, förutom att ge mig mardrömmar.
Jag känner inte att jag har något syfte i livet. Allt är bara så outhärdligt jobbigt och meningslöst. Känner enorm hopplöshet över att inte få hjälp. Jag har varit i kontakt med psykvården och gjort utredning där. Väntar på att få göra en fördjupad sådan. Dom tror alltså att det finns någon diagnos där.
Jag har flera gånger efter detta kontaktat dom om hur jag känner att jag bara mår sämre och sämre. Varit väldigt tydlig med mina självmordstankar jag har. Fick då träffa en läkare i 10 min som gav mig läkemedel för detta. Sedan ej hört något mer av dom. Det gör bara att jag känner ännu mera hopplöshet.
Dum som jag är och tolkar saker så bokstavligt, läste jag i förteckningar till läkemedel. Där det uttryckligen står hur man ska följa upp med läkare, och inte sluta ta läkemedlet förens läkaren säger att man ska, biverkningar osv osv. Förutom att förnya recept har jag inte haft någon kontakt alls.
Jag väntar och väntar på att någon gång få hjälp, för att kö till psykhjälp är så lång. Jag orkar fan inte så mycket längre. Inget blir ju bättre? Vad fan gör man? Jag vill ju inte dö, men ibland känns det ju som enda utväg när allt bara känns så jävla illa.

Jag är ju dessutom isolerad socialt, har inga riktiga vänner. Ingen att prata med som förstår eller vill förstå. Och även om jag hade någon nära att prata med som jag litade på. Vad fan hjälper att prata? jag vill ju ha konkret hjälp.. Hur klarar jag år i psykkön? Vad fan ska jag ta mig till för att få hjälp? Jag orkar snart inte längre..
Jag vet inte vad jag vill uppnå här. Bli av med frustration och hopplöshet kanske.. jag vet inte. JAg känner mig bara jävligt värdelös och oönskad. Jag kan inte känna glädje över någonting. Känner mig bara död inombords.
Alla mina relationer har gått åt helvete också. Då menar jag både vänskaper till försök till något "romantisk" relation. Kan väl bero på massor av saker. Men är ju rätt socialt efterbliven. Men får en inte att kännas något bättre för det. Kanske har en släng av social fobi också. Känner hur jag varit osammanhängde och flummig. Fuck it.

hur bär jag mig åt för att få psykhjälp? jag börjar bli rätt desperat på hjälp. Dom på psyk är ju väl införstådda med att jag mår dåligt, har självmordtankar och en av dom sa till och med ordagrant att det låter som ett skrik på hjälp det jag berättat. Det är det. Jag orkar ju inte längre.
submitted by ettvardelostpsykfall to sweden [link] [comments]